cissiochfreddan

Cissi och Freddan

Förlossningsberättelse – Del 1

Innan vi skriver någonting om förlossningen vill vi börja med att hylla svensk förlossningsvård. Vi saknar ord för hur väl omhändertagna vi blev från absolut första sekund. De var helt fantastiska.

Vår förlossning blev, i brist på bättre förklaring, väldigt uppdelad. Det var som två helt olika upplevelser. I dagens inlägg kommer vi berätta om den första delen, som rent tekniskt sätt inte räknas till förlossningen men som ändå var det som gjorde att vi fick åka in och även stanna kvar.

Torsdag 19/4
Vi är ute och äter middag tillsammans med några vänner. Inga som helst konstigheter och inga som helst tecken på att något är på G. Vi är helt inställda på att gå över tiden och tänker att det är minst en vecka kvar. Detta trots att barnmorskan bara några dagar innan sagt att hon gissar att det kommer ske under helgen.

Efter middagen börjar vi göra oss i ordning för att gå och lägga oss när jag helt plötsligt misstänker att vattnet börjat sippra men jag har inga som helst värkar. Men, vi ringer såklart in till förlossningen och de säger åt oss att komma in. Ni som fött barn eller snart ska få barn vet att om vattnet går så är det max 48 timmar kvar tills man blir igångsatt om värkarna inte kickar in. Så, sagt och gjort. Natten till BF beger vi oss in till förlossningen. De har dock sagt att oavsett vad så kommer vi få åka hem eftersom att värkarna inte var igång.

Väl på plats så blev vi förvånade över hur väldigt tyst och lugnt det var. Ingen av oss hade någonsin varit på en förlossningsavdelning tidigare så vi visste väl inte riktigt vad vi kunde förvänta oss, men vi tänkte att det skulle vara betydligt mer liv och rörelse än vad det var. Bilden vi hade var nog snarare att vi skulle mötas av smärtsamma vrål från födande kvinnor, skrikande nyfödda små bebisar och blivande pappor med nervösa blickar. Kan säga att det var allt annat än så. När vi satt och väntade på att en läkare skulle komma var känslan mer som att vi satt och väntade på nån spabehandling.

När läkaren väl hade kommit och gjort en undersökning konstaterades att det inte var vattnet som börjat gå. De sa att det troligen var livmodertappen som mognat och att det kan ge ungefär samma symptom som om man hanen liten ”pyspunka” så att fostervattnet läcker. Men som sagt, så var inte fallet. Den kvällen blev inte mer dramatiskt än så. Det vara bara att åka hem och fortsätta vänta. Då trodde vi fortfarande att det skulle dröja flera dagar till. Vad vi dock tog med oss hem var hur härligt lugnt det var vilket gjorde att nästan all nervositet försvann. Vi kände direkt att vi var, och skulle fortsatt vara, i trygga händer.

Fredag 20/4 – Beräknad förlossningsdatum
Vi vaknar på morgonen och allt känns precis som vanligt. Inget på gång. Det är strålande sol och en riktigt varm och härlig dag så på förmiddagen ger vi oss ut på stan för att äta lunch och strosa runt i lite butiker.Framåt eftermiddagen är det fortfarande jättelugnt och inga som helst tecken på att något var på G. Vad vi inte visste då var att några timmar senare skulle de värsta och jobbigaste timmarna i mitt liv sätta igång.

Vi kom hem från stan ganska sent på eftermiddagen och gjorde inte så mycket. Vi började laga lite mat och tajmade det så det blev en middag i soffan framför Let’s Dance (vad annars? 😋).

Nästan i exakt samma sekund som resultatet kom, att Gustav åkte ut (vilket jag återigen blev jätteförvånad över) och resultatshowen var över, då kickade det igång. Då kom första riktiga värken. Jag kände direkt att det här var nått annat än vad jag upplevt tidigare. Det var en värk som jag aldrig känt förr.

Men, var inte så att det helt plötsligt kom värkar precis hela tiden men de blev snabbt väldigt regelbundna, och kraftiga. Jag hade en värk ungefär var 10:e minut så det var ju inget att ringa in till BB för. De höll inte i längre än ca 20-30 sekunder så…ja, jag vet faktiskt inte riktigt vilka tankar egentligen flög genom våra huvuden. Tror att vi någonstans fortfarande trodde att det skulle dröja en vecka till. Det var som att vi inte riktigt förstod så vi gick o la oss för att sova. Behöver jag säga att vi inte sov en endaste minut den natten?

Lördag 21/4 – Värkarna från helvetet

Värkarna blev under natten kraftigare och längre. Men, de kom fortfarande bara ca var 10:e minut men de gjorde ont. Riktigt ont. Så på lördagsmorgonen ringde vi in till förlossningen för att ge dem en heads up om att det var på gång och passade även på att fråga om de hade några tips på vad man kunde göra för att minska smärtan. De rekommenderade alvedon, ett varmt bad och eller en varm vetekudde. Det funkade. Det var inte så att värkarna försvann men de kändes helt klart lindrigare.

De hade bett oss att höra av oss med jämna mellanrum för att hålla dem uppdaterade så några timmar senare ringer Freddan tillbaka till dem för att berätta att allt lugnat ned sig lite så det kommer nog dröja tills det är dags att åka in. I samma sekund som de la på sparkade det igång. Då började de värsta timmarna i mitt liv.

Från ingenstans fick jag värkar precis hela tiden. Jag hade fem värkar var 10:e minut (de säger ju att man ska ringa och åka in om man har 3-4 värkar var 10:e minut) och de var både långa och kraftiga. Jag fick inte vila mer än 20-30 sekunder mellan värkarna. Så, Freddan ringde in till förlossningen igen och de sa åt oss att komma in på en gång. Den här gången skulle vi även ta med oss väskorna.

I samma sekund som vi svängde in på parkeringen skrek jag åt Freddan att han var tvungen att stanna bilen. Det var ganska mycket trafik och vi hade mycket bilar både framför och bakom oss så det var egentligen inte alls läge att stanna men jag hade inget val. Jag slängde upp dörren och började kräkas. Från den stunden och kommande 48 timmar kunde jag varken äta eller dricka någonting utan att det kom upp igen. Inte riktigt det man önskar sig när man behöver all energi man kan få.

När vi kom in så var jag bara öppen 1,5 cm och normalt blir man hemskickad då men med tanke på hur täta och kraftiga värkarna var fick vi stanna kvar.Första två timmarna gick jättefort. De var visserligen otroligt smärtsamma men kändes som 10 minuter, vilket såklart var skönt. Eftersom att jag inte var öppen tillräckligt kunde de inte ge mig någon vettig smärtlindring så efter en stund blev jag placerad i ett varmt bad. Det i kombination med en väldans massa lustgas gjorde det uthärdligt. Där låg jag i tre timmar, hög som ett hus.Lustgasen i sig tar ju inte bort någon smärta så den fanns kvar precis hela tiden men den gör det lättare att hantera smärtan. Helt ärligt så gjorde det så ont att jag där och då ville avbryta hela alltihopa. Jag sa till Freddan att det absolut inte skulle bli något mer barn och jag ville avbryta och åka hem. Men, en minut senare låg jag där och mumlade att vårt barn kommer bli så grymt och hur mycket jag redan älskade det. För att sedan återgå till att säga att jag ville avbryta allt och åka hem. Så gick det, fram och tillbaka nästan hela tiden. Jag kommer egentligen inte ihåg så mycket av det men Freddan och och personalen runt omkring mig har berättat.

Det var i särklass det absolut värsta i smärtväg jag varit med om. Och, i mitt huvud så var det här bara början. Jag tänkte att om det gjorde så här ont redan nu så fanns det inte en chans att jag skulle klara av värkarna som väntade – för att inte tala om själva utdrivningsfasen. Hur i hela världen skulle jag klara av det?

Nä väl, efter 7,5 långa helvetestimmar var jag öppen 4 cm och de kunde äntligen sätta epidural (ryggmärgsbedövning). Då förändrades allting. Kommande 17,5 timmar blev nått helt annat…

Fortsättningen kommer här på bloggen på fredag…

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
cissiochfreddan

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jasmin

    Känner igen mig i de där täta och långdragna värkarna. Ingen vila däremellan som man sett och hört att man ska få och hur viktigt det var att verkligen vila emellan. Dessutom bara vara öppen 1 cm(!!!). Hade kunnat strypa barnmorskan som berättade det timme efter timme, 1 jäkla cm efter alla de värkarna. Barnmorskan ville att vi skulle ut och gå, men hur skulle det gå till när jag hade problem ta mig från sängen till fönsterbrädan där jag hängde och tog värkarna. Hade ju sett framför mig att man skulle få vila mellan värkarna, det hade ju alla sagt att man skulle få.

  2. Sarah

    Oj vad lyxigt med milkshake! Jag har jag serverats blandsaft eller äppeljuice. Inget annat. Partnern i sin tur har fått ha med sig matsäck då inget erbjuds till den som följer med 😂 Såå olika det kan vara. Känner inte alls igen service- eller spakänslan. Det har varit ren och skär sjukvård. Superproffsig personal men absolut inget ”litet extra”.
    Kul att höra er berättelse! Ser med spänning fram emot nästa del 😊

  3. Emma

    Känner igen mig en del i din berättelse, mitt vatten började gå efter att vi var ute och åt en fredagskväll (insåg att slemproppen gick när jag fick på toaletten innan vi skulle åka hemåt och väl hemma började det rinna konstant). Dock var det 5 veckor innan BF så det slutade med att jag blev inlagd en vecka för att hålla koll att det inte blev någon infektion då dom inte vill sätta igång en innan 37+0. Satte igång av sig själv efter en natt hemma och spydde också hela tiden, fick dock inte bada pga infektionsrisken men att fokusera på lustgasen och även få tens hjälpte en del iaf! Epiduralen var rena drömmen, helt plötsligt blev jag hungrig, kunde ringa mamma och uppdatera henne om statusen osv. Resten var bara en grymt bra upplevelse 🙂 så häftigt! Födde också på Danderyd men på ”vanliga” delen då jag var lite oroad innan för komplikationer. Vi gick förresten på samma gravidyoga men han än aldrig säga hej då jag fick avbryta kursen då lillen ville ut så snabbt 😉 stor grattis!!

  4. Therese R

    Så intressant och spännande att läsa om din/er upplevelse! ☺️ Stort grattis till lilla killen!💕
    Tråkigt att höra att du även mådde illa.
    Den där smoothiesen är grym annars, det är den godaste smoothie jag ätit (upplevde jag under förlossningen iaf☺️). Väntar med spänning på del 2!

  5. Maja

    Kul att läsa din upplevelse såhär dagen efter att jag födde våran lilla dotter 🙂 helt utan smärtlindring av flera anledningar! Vad grymma vi är!!!!

  6. Gunilla

    Det var likadant för mig när jag fick mitt första barn. Kräktes hela förlossningen. Helt slut efteråt.
    Andra barnet var det inte alls likadant. Då var jag öppen 7 cm när jag kom in o ganska opåverkad. Så olika det kan vara!!

  7. Carina H

    Spännande läsning.kom faktiskt ihåg just det Du skrev att man inte ville vara med mer pga värkar,ville vända i dörren.men det går ju inte,detta med lustgas är roligt ,man säger mycket under den stund man har tagit den.sånt man får höra efter.väntar med spänning på nästa del. och ännu ett stort GRATTIS

  8. Emma

    Vilken härlig och ärlig första del av förlossningsberättelsen! Jag ser fram emot att läsa fortsättningen på fredag 🙂
    Jag har själv fött två barn på BB-Stockholm och jag håller med om att servicen var riktigt bra,

stats