cissiochfreddan

Cissi och Freddan

Glöm inte bort oss

Missförstå mig rätt med det här inlägget. Det är absolut inte menat som ett gnälligt inlägg. Jag vill bara lite försiktigt säga att vi killar också funderar och oroar oss över saker.

 

Att gå och vänta i nio månader är på gott och ont. Man har gott om tid att förbereda sig på alla praktiska saker och man får ytterligare en dimension i relationen till sin partner. Det finns en massa fördelar, jag skulle kunna rabbla upp ett helt gäng. Men, är det bara bra att man har så lång förberedelsetid?

Ibland tänker jag att det kanske vore bättre om det kom mer plötsligt, “Oj, vi ska visst få barn imorgon.”. Då skulle man inte hinna börja fundera och oroa sig för en massa saker. För tro mig, det är inte bara blivande mammor som funderar och oroar sig, det gör även vi blivande pappor, men det pratas  det väldigt sällan om.IMG_3930Som blivande pappa blir man lätt bortglömd. Allt fokus är på mamman och barnet i magen. Jag vet inte hur andra blivande pappor har eller har haft det men jag är ganska övertygad om att de upplever ungefär samma sak. När jag t.ex. möter vänner och bekanta på stan och frågar hur de mår blir alltid svaret “Bra tack, hur är det med Cissi?”

Ja men jag då? Ingen bryr sig längre om hur jag mår.

Ett konkret exempel som hände här om dagen, det var när jag och Cissi skulle fira vår första bröllopsdag. Det här är lite typiskt Cissi då hon ibland är väldigt tankspridd, men då var det till och med min egen fru som glömde bort mig.

Jag gick upp ganska tidigt och gjorde frukost, hade köpt en present, osv. Jag ville överraska Cissi. När hon vaknade och kom upp tyckte hon det var supermysigt och hon blev jätteglad över presenten hon fick. Så fort hon ätit klart och öppnat sin present gick hon direkt över till “blivande-mamma-mode”. “Freddan, tycker du magen växt nått sen förra helgen? Hur ska vi möblera barnrummet? Ska vi köpa den där lampan som vi tyckte var fin?”

Någon bröllopspresent eller nått sånt fick jag inte. Nu har det gått några dagar och jag har faktiskt fortfarande inte fått nån…och det kan jag tycka är lite konstigt. Fram för allt då jag vet att det finns en present till mig. Jag var nämligen med i butiken när hon köpte den. Det var till och med som så att det var jag som betalade den. Så ja, jag VET att det finns en bröllopsdagspresent även till mig.

Nu är ju i och för sig Cissi ibland väldigt tankspridd av sig så hon hade lika gärna kunnat glömma det även om hon inte var gravid. Haha! 🙂

Jag vet inte om det bara är jag men jag tror att det finns fler som känner som jag, att vi blivande pappor hamnar ganska långt ner på listan.

Men, det är i och för sig inget konstigt med det. Jag har full förståelse och är helt okej med det. Det är ju mamman som det händer mest grejer med och det är hon som får stå ut med väldigt mycket som vi killar slipper. Illamående, trötthet, konka runt på en överdimensionerad mage, ont i ryggen, inte kunna sova så bekvämt som man tidigare gjort, för att inte tala om själva förlossningen. Herrejösses! Men, hur konstigt det än låter så är jag faktiskt lite avundsjuk. Jag tror jag skulle tycka att det var värt att gå igenom allt det där.

Den relationen och de banden som knyts mellan mamman och barnet under graviditeten, de vill jag också ha. Just de banden är nått jag aldrig kommer kunna få. Visst, jag kommer knyta mina egna band med vårt barn men jag tror det är nått annat. Eller? Jag har egentligen ingen aning men det är ändå nått jag funderar på.

Utöver sånna saker och som t.ex. hur framtiden kommer se ut så är det även massa andra små saker som vi killar funderar på. Kommer jag svimma under förlossningen (vilket i och för sig inte är mycket att komma med jämfört med Cissi som funderar på om hon kommer att dö)? Kommer det mycket blod? Kommer jag behöva klippa navelsträngen? Jag är nämligen inget stort fan av blodigt kladd. Hur ska jag hjälpa Cissi på allra bästa sätt?

Jag fattar att detta inte är någonting i jämförelse med vad Cissi funderar på eller vad hon går, och kommer att gå, igenom. Men, det är fortfarande några av alla saker som vi blivande pappor oroar oss för. Även om våra saker är små, snälla, glöm inte bort oss helt. Vi oroar oss nämligen över saker vi med.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
cissiochfreddan

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Peter

    Jag förstår precis hur du känner. Har varit med om samma känslor.
    Angående själva förlossningen så är det oftast väldigt trevlig, förstående och hjälpsam personal som finns till hands under förlossningen. De förklarade i alla fall väldigt bra för mig när mina barn kom.
    Och nej man måste inte klippa navelsträngen om man inte vill. Men det var en väldigt häftig känsla och inte särskilt blodig.. 😉
    Men att vara med vid förlossningarna är bland det häftigaste jag har valt med om.

    Och du kan vara helt säker på att det kommer perioder när killen är några år och framåt då du är bäst! Mycket bättre än mamma! Så ert band kommer att växa med tiden. Var så säker. ❤️

  2. Evelina

    Så bra skrivet! Känner igen det lite. Min man sa något liknande “allt fokus är ju på bara dig”. Men kan säga att även om fokuset ligger på mig just vid förlossningen så hade jag aldrig klarat av att föda mina tre utan stöttning från honom. Heja er pappor! !! 💙

  3. Therese

    Förlossning.
    Du måste inte titta ”där” du kan vara uppe hos cicci vid huvudet du kan blunda titta bort när det händer otäcka saker. Du måste inte klippa navelsträngen. Min sambo gjorde inte det med våra två. Men förbered dej på att lite sånt blir det. Inte så mycket blod,tyckte jag. Men jag såg inte så mycket iof😂

  4. Sandra

    Så otroligt fint skrivet. Och viktigt att påminna oss kvinnor/mammor om att vi måste tänka på er också såklart! Jättehärligt att få det manliga perspektivet. Stort lycka till, du kommer bli en mycket bra pappa!

    1. cissiochfreddan
      cissiochfreddan

      Tusen tack Sandra!
      Du anar inte hur mycket sånna ord värmer. Jag hoppas du har rätt och jag lovar att jag kommer göra mitt absolut bästa, både för vår kommande lilla skrutt och Cissi. 🙂

  5. Gitte

    Det är så sant det du skriver, mycket fokus på lilleman nu. När vi skulle ha vårt första barn och var hos gynläkaren fick jag gå ut och min man och läkaren skulle ha killsnack. De satt under en timme och diskuterade vad som händer med mamman efter förlossningen och hur man som pappa skall hantera det. Lite som du skriver, det är mycket mamma barn nu, pappa kommer lite i skymundan. Men du skall veta, du är viktig, super viktig. Under hela graviditeten, förlossningen (du behöver inte klippa navelsträngen, min man gjorde det inte första gången) och i all framtid. All lycka till er 🍼🍼🍼

    1. cissiochfreddan
      cissiochfreddan

      Stort tack för att du kommenterar Gitte! Känns skönt att höra att jag inte är ensam om att tycka vissa saker känns läskiga. Jag hoppas att jag kommer vara cool och ha sinnesnärvaro när det väl är dags så jag klarar av att klippa navelsträngen. Vill ju egentligen göra det. Du skriver som att ni fått fler, om ni har fler… Hur gjorde din man med barn nr två och klippningen, gjorde han det? 🙂

      1. Gitte

        Första förlossningen visste vi ju inget och var nog lika rädda båda två, jag var livrädd. Det visade sig att jag är gjord för att föda barn (älskar det) Vi visste ju inte precis dom du skriver om det är mycket blod, kladdigt och bara obehagligt. Första barnet tog 2,5 timme med öppning och födandet, men maken han gå ut en sväng då han höll på att svimma. När så barn nummer 2 kom visste vi ju att det var ju inte så mycket blod och klet som vi trodde. Denna gosse tog 1.5 timme med allt. Vi har haft tur för även nummer 3 skötte sig, 12.45 säger barnmorskan att 13.00 slutar jag och du får då en annan barnmorska,, 13.05 har jag tryckt ut honom och åkte hem. Njut av stunden, det gör ont men vilken belöning.

  6. Sanna

    Väldigt fint skrivet Fredrik! Och bra tankar! Ni män är superviktiga och ska absolut inte glömmas bort så som du beskriver… jätteviktigt att du vågar uttrycka dig och visa att din plats och din oro/tankar/känslor och äe viktiga. Hoppas Cissi åtgärdar dig med råge 😉

  7. Stina

    Bra skrivet. Jag vet inte om du gillar att läsa, men Martin Melins bok Coola pappor kanske skulle kunna vara bra lektyr och få bort lite tankar och oro.

  8. Mimmi Nyholm

    Dina ord och tankar är en motvikt till alla påhopp på män idag! Du är ett exempel på en förebild för pappor…män! Och din tid med barnet kommer att bli superviktig…… speciellt då det blir skoltider, högstadiet!

stats